Veloped Ninja 2.0

Vissa dagar har verkligen ett extra guldskimmer omkring sig. Så var det för mig när jag fick finbesök av Trionics grundare Johan Kuikka samt Logistics Manager Johan Olofsson, då de rullade in på vår gård.

Det var nämligen dags för mig att få min nya Veloped (som jag döpt till Ninja) uppgraderad. Hon har varit mitt stöd och gett mig en fantastisk livskvalitet året om, ute på mina strapatser här i Söråker med omnejd, i mer än 6 år nu och börjar bli lite av en gnällig tant. Hon tycker nog att mina dagliga promenader på i snitt 1 mil börjar bli lite jobbiga. Hihihi! (Nästan så jag tror att hon varit ”glad” då hon sluppit mig när ryggen hållit mig i sängläge under både kortare och längre perioder.) Trionic har hjälpt mig att hålla henne vid god vigör men nu är det alltså dags att låta Ninja bli en ny Ninja 2.0 med lite ny ”kaross”. Förra var en Veloped Trek och nu är det en Veloped Sport. Passar mig ypperligt då den tål lite tuffare terräng och kan hänga med mig i mina strapatser.
 
Vilken tur jag hade att Johan & Johan var ute på en roadtrip till Sundsvall och kunde komma förbi så vi äntligen fick träffas i verkligheten. Alla mail och telefonsamtal vi haft genom åren. Blev verkligen ett glatt möte och härligt att kunna ge dem en välkomstkram.

Ett glatt möte med Johan Kuikka och Johan Olofsson 

För att kunna föreviga detta möte, utan att jag håller i kameran, anlitade jag min granne Dag Jonzon, pensionerad journalist men har olika mediauppdrag. Han var även den som tog den allra första actionbilden på Ninja v/s snöskoter. 

Kom igen, nu drar vi! 

Det var lite spännande att få höra om Dags intryck från besöket. Bara det att han hörde Johan Kuikka konstaterande; tror aldrig jag sett så utslitna handtag på en Veloped.

Näe, det kan jag tänka mig. Jag måste hålla stadigt i dem, är ute i ur och skur, och tänk alla Söråkers backar att bromsa i eller trycka mig uppför, varje dag. Alltid minst en upp-/nerförsbacke att gå i hur jag än går som. Slita på däck och bromsar är jag bra på.
 
Johan O. tog sig an att montera hjulen på Ninja 2.0 och visade samtidigt min kära fru och Velopedmekaniker Lillis hur hon skall fixa med bromsvajern på bästa sätt när den behöver spännas eller bytas.

Det var med stor glädje och iver jag släppte taget om Ninja 1 och lade händerna
på min nya Veloped Sport.

Tiden går fort när man har det kul och allt för snabbt var det dags att säga hejdå till Johan & Johan.
Innan de skulle fara frågade de om min gamla Ninja, om den skall få agera reservdelsmodell.
Då berättar jag att det finns en god vän här i byn som bara bor några kvarter bort. Han har börjat få behov av en rollator för att kunna gå utomhus. Med varmt hjärta kommer jag att överlämna Ninja 1 till Tord, som han heter, så han kan vara trygg och få bästa stödet på sina promenader. Inte behöva fundera på om han kan ta sig fram när vintern kommer eller på platser där andra rollatorer inte kan ta sig fram.
Det gläder mig att få höra och de kommer att skicka ny sits och bromshandtag med vajer till Tord, som Lillis så klart kommer att montera. Så väldigt generöst och jag blir så glad över deras gåva till honom.

Tord blev strålande glad över gåvan och förvånad över hur lätt det var att gå på gruset med Ninja 1

Nu har jag haft några dagar på mig att smälta alla intryck och gått flera promenader med Ninja 2.0. Kommer dock på mig själv med att ha ett leende på läpparna när jag nu skriver detta.

Tack Johan & Johan! Ni är fantastiska!!!

Tack för att ni med känsla för innovation och design skapat denna fantastiska Veloped! 

Hur ni tog fram en prototyp till en 19-årig paraidrottare i Stockholm som tävlade med en rollator på hundra meter. Trots att han var bättre tränad än de rullstolsburna medtävlarna, kunde han inte styra sin rollator i hög fart rakt fram och vinna. 

Jag önskar att alla som är i behov av promenadstöd skulle ha en Veloped eller Walker. Tänk så mycket lättare de skulle ta sig fram och få uppleva samma livskvalitet som jag..

Tyvärr är inte vetskapen om Trionics otroliga produkter lika upptäckta här i Sverige, som de är i England och Tyskland. Men jag gör mitt bästa för att sprida till alla som frågar om min Ninja, och genom text och bilder, visa hur mina vardag ser ut nu tackvare Velopeden. Hur Ninja tar mig ut i naturen, klarar stigar och ojämnt underlag liksom trottoarkanter.

Mitt liv är som pånyttfödd januari 2018 när jag fick min första Ninja! Nu fortsätter mitt fantastiska liv med Ninja 2.0 och vem vet vad vi hittar på... 

Första skogsturen med Ninja 2.0 och spången över diket är inga problem.
Lycka trivs bra hon med!

När kraschen plötsligt kommer

Genom livet har min rygg styrt mig på olika sätt. Ibland mer, ibland mindre. Jag har sedan ung vetat att den alltid har kunnat bli sämre, vilket ögonblick som helst. Torsdagen den 8 februari var ett sådant ögonblick.

Det var en helt vanlig dag. Barnbarnet Loke och Fredrik skulle komma och umgås med oss. Alltid lika underbart att få träffa dem och Loke var det ett tag sedan vi träffade så vi var extra glada. 

Lycka förvarnade att de var inne på gården där hon satt i fönstret och visade med hela kroppen att hon jublade över deras ankomst. Som alltid så försöker jag tänka på alla rörelser jag gör och inte låta känslorna styra. Ni vet ju hur det är, man vill ju busa och gosas med sitt barnbarn. Vi umgicks under några timmar och när de var påväg hem kände jag att det var något som inte stämde med ryggen. Jag låg i soffan men kunde inte hitta den avlastande ställningen som inte påfrestar ryggen. Värken kom att tillta mer och mer. 

Säger till Lillis att det nog är bäst att jag tar mig in till sovrummet, där jag ligger bättre än i soffan. 

Blir överraskad över att jag med stor möda inte kan rulla mig upp i stående som jag brukar göra, att värken slår till mig direkt. Förflyttar mig stegvis med rollatorns hjälp och tror att varje steg skall knäcka mig. Värken är total och gör de cirka 25 metrarna till de mest fruktansvärda jag upplevt på länge. Tårarna rinner och för en kort stund vill jag bara lägga mig ner och slippa allt. Lillis peppar mig och är mitt extra stöd hela vägen in till sängen. Hjälper mig så jag kan lägga mig ner och där nästan kollapsar jag. 

Nu när jag skriver detta minns jag knappt hur kvälllen var sedan. Varenda liten rörelse skapade en tornado av smärta. Att jag ens kunde sova var nog mest av ren utmattning.

På fredagen insåg vi att detta är en rejäl ryggkrasch jag har fått. Lillis gör iordning så jag har de hjälpmedel jag behöver och ställer in sig på att jag kommer att behöva all hennes hjälp ett bra tag framöver. Hon tar in toaförhöjningen med en hink till sovrummet samt monterar ner gåbordet (RA bord) från gåbandet och ställer in det med.

Vi är i tankarna om jag skulle behöva fara in till sjukhuset men det är en utopi på flera sätt. För det första klarar jag inte att åka i bussen, fastän jag åker liggande på en båren med en tempurmadrass, då varje litet gupp och ojämnhet gör ont i ”vanliga fall”. Broskarvarna på E4 i höjd med Midlanda är jobbiga sommartid. 

Sedan så tål jag inte opiater så att ge mig morfin och dyligt för smärtan fungerar inte heller. Därför väljer vi att jag skall vara hemma. 

Under fredagen känner jag att en huvudvärk sätter sig som ett band över hjässan. Näe, inte migrän-varning säger jag till mig själv. Genomlider dagen och hoppas att nästa dag skall vara lite bättre. Eller som jag brukar säga; Ny dag imorgon!

När jag vaknar på lördagsmorgonen vänder sig magen ut och in. Det påverkar ryggen än mer och jag blir totalt däckad. Huvudvärken ökar. Jag är som i en dimma under hela helgen. Huvudvärken är migrän och jag får även feber. Sover mest och tar mig med mycket stor möda mig upp med Lillis hjälp på toa. Är bara någon meter jag behöver ta mig men känns som ett helt maratonlopp. Hänger på Lillis och hon är nu min stabila stöttepelare, och vårdare.

På måndagen nästan kisar jag när jag vaknar. Törs knappt öppna ögonen helt för att möta dagen. Hur är det med ryggen, är huvudvärken kvar, har febern släpp? Frågorna är många och med stor glädje kan jag säga att huvudvärken är borta liksom febern. Känner mig matt men är glad över att det nu bara är ryggen att fokusera på. 

Att träna ryggen på det sätt som passar för mig har jag också lärt mig efter otaliga ryggkrascher. En balans mellan aktivitet och vila är det bästa. Aktiviteten kan vara allt från att bara stå till att vara ute och gå strandpromenaden med Ninja (Velopeden). Vilan är oftast i soffan på tempuren och en avlastande kroppskudde men som nu så är det i sovrummet och även en värmedyna på tempuren. 

Vi lägger upp en plan, Lillis och jag. Det första är att jag skall klara är att ta mig ut i köket och tillbaka till sovrummet med gåbordet. Efter att jag har klarat det för andra gången skriver Lillis upp det på ett block vi har på kylskåpet. Klarar ett tredje streck innan det blir em och ryggen börjar bli för påverkad. 

Jag har alltid skrivit träningsdagbok när jag är i ”uppbyggnadsfasen” vid en ryggkrasch. Det motiverar mig samt att jag kan hålla koll på vad jag gör dagligen. Inte belasta ryggen utan stärka den, är mitt motto. Att det var Lillis som denna gången ordnade med träningsdokumentet känns extra sporrande och fint. Vi gör verkligen detta tillsammans! 

Varje dag ökar jag med något streck och på torsdagen kan jag gå runt i köket hela 5 minuter åt gången och gjorde det 9 rundor. Wow, till mig själv! 

Mitt stora mål är att kunna gå in i badrummet på toa själv. Tänk denna ynnest, att gå på toa när jag behöver och slippa säga till och be om hjälp. Men för att komma till badrummet måste jag komma över tröskeln i hallen och sedan en 90-graders sväng med gåbordet in i badrummet. Om jag behöver hjälp ur och i sängen av Lillis är det ok men att kunna gå dit och vara själv vore underbart. 

Tränar på att långsamt, stegvis i myrsteg ta mig över tröskeln på fredagen. Under de 5-minutersrundorna i köket gör jag en test på några av dem. Känner vid tredje försöket att det nog kan gå. Jaaaaaaa, jag klarade det!! Tar mig några steg ut i hallen och bubblar av glädje inombords. På över en vecka så står jag i hallen igen. Härligt! Det fantastiska fortsätter under fredagen för vid nästa träningsomgång tar jag mig ut i vardagsrummet. Blir nästan bländad av ljuset från solen och all snö men ack så skönt det känns att stå där. Jag stannar en kort stund vid fönstret och blickar ut över Klingerfjärden. Känns som en evighet sedan jag stod där. Njuter av varje sekund! Svårt att slita mig från fönstret men ryggen väcker mig i min eufori och sakta går jag tillbaka till sovrummet. 

Det är på förmiddagarna och mitt på dagen som är min bästa tid för träningen. Ju längre dagen går ju mer tilltar värken och så har det alltid varit. Nu är det än mer påtagligt!

Lördagen kommer jag sent att glömma. Träningen med tröskeln gav mig den bästa belöningen då Lillis nu kunde ta ut toaförhöjningen från sovrummet och ta den till sin rätta plats i badrummet. Ni kan säkert ana min glädje när jag äntligen kan göra mina toabesök själv. Den friheten!!!

Men än måste jag har hjälp av Lillis ur och i sängen. Vi funderar på hur vi skall ta nästa steg där, hur hennes stabila utsträckta arm kan ersättas med något annat, för min variant av stockrullning ur/i sängen. 

Den lösningen kom vi på idag, söndag! Vi ställer rollatorn intill sängen i huvudhöjd så kan jag ta tag i handtaget på den och sedan rullar jag upp och använder benen, de är min styrka. Gåbordet har vi ställt nere vid fotändan på samma sida så när rag reser mig upp tar jag högerhanden på det. Tjohooooo! Jag kan ta mig upp själv!!! Att ta mig ner på motsatt sätt fungerade bra det med. Förstår ni, plötsligt kan jag både ta mig ur sängen samt gå på toa själv. Magiskt!!! 

Återinvigning av nya isplanen lekplats Röda torget

Vilken fantastisk uppslutning det blev när  Jeanette Lundgren och jag fick idén att dra ihop barnfamiljer i byn och återinviga att isplanen, efter ca 30 år, finns på Röda igen.

Det var för ett par veckor sedan som jag såg att det snöröjdes på lekplatsens område där gruset blivit till gräs genom åren. Står i fönster och ser hur traktorn plogar bort snömassorna och jag tänker att de kanske behöver platsen för att lassa snö från andra platser i byn. Fast så var det ju inte. Timrå kommun kom med ena vattentanken efter den andra och såg till att gräsytan, som nästan är stor som en 7-mannaplan, nu skall bli till is. Känns helt fantastiskt och minnen kommer tillbaka hur det funnits en barack tidigare där man kunde byta om. Hittar även ett foto med Fredrik som 6-7 år med kompisen Robban och Patrick 9-10 år då de var ute på isen och stod vid ett hockeymål. Jag flyttade hit 1997 och den vintern fanns det inte någon is där. 

Robban, Fredrik och Patrick

Nu började flera med mig att glädjas åt att det återigen skall vara möjligt att kunna åka skridskor där.
Den 7 december uppmärksammade P4 Västernorrland detta och reportern Sara Halunen var på plats när kommunen var här spolade som bäst. Jag tassade ut och tog mig en pratstund med henne också men inte i radiosändning. 

Efter detta började funderingarna om att göra något event när isen var ok att åka på. Det är ju verkligen riktigt stor detta och när jag hör hur många som ser fram emot att få åka skridskor där så känns det än roligare att hitta på något. Jeanette Lundgren tog kontakt med mig och jag var med i hennes tänk på en gång. Gå ut med en inbjudan och fixa lite mys med marschaller, en brasa och att man tar med sig t.ex. varm choklad och något att sitta på. Vi bestämmer att det blir den 3:e Advent kl. 14:00. Responsen blir stor på en gång. 

Jag tassar bort till isplanen en stund innan 14 och ser att det redan är folk där. Är lite som bubblande champagne inombords i mig nu och det kommer att bli än mer go känsla för varje barn och vuxen som kommer. Jeanette har satt upp lite ballonger med och brasan sprider ett härligt välkomnande.

Som det toksnöre jag är (min vän Christer Hägglund som kallar mig det) så har jag tagit med mig min trumpet. Tänkte föra lite oljud med den för någon vacker fanfar kommer jag inte klara efter alla års frånvaro av spelande på den.  Min tuta som jag har på min Veloped Ninja tutar jag hejvilt med också så klart. 

Det kommer så många glada skridskoåkare i olika åldrar. Skratt och flams ljuder över isen. En och annan iskänning med baken förekommer med men det är bara "upp igen" som gäller. Underbart! Vilken glädjens dag! Vill passa på att tacka ALLA som kom dig och gjorde denna stund till något riktigt extra och speciellt. Ett varmt tack till Timrå kommun! Härmed förklarar vi isplanen på Röda för invigd!

Jag lägger in ett gäng bilder så ser ni hur roligt det var. Är helt övertygad om att det kommer att vara många, många som åker skridskor där under hela vintern. 

Man kan göra snöänglar med

Klart att jag lånar ut min trumpet 

Madeleine har med sig hunden Charlie och fikar med Jeanette

Nya tag med skrivandet

Det har nu gått mer än två år sedan jag skrev senast. Två händelserika år som gjort att skrivandet fick ta en paus. Nu känner jag mig redo att så smått dela med mig av mina betraktelser och händelser i mitt liv här i Söråker. Många har efterfrågat mina inlägg här på bloggen så nu kör vi! Känner direkt att det kommer att bli ett långt inlägg detta...  

Tittar lite i backspegeln, dels för att påminna mig själv men också för att berätta om min långa paus. Det har varit så otroligt många glädjefyllda ögonblick, händelser och aktiviteter men har även varit en hjärtkrossande sorg.

Jag vill dock fortsätta där jag slutade med om fotoboken. Den har verkligen betytt massor för mig och fått mig att nu vara igång så smått med att göra en ny om mitt kära Söråker. Denna gången kommer fotoboken att heta "Mitt Söråker utmed fjärden". Men nu rusar jag fort fram visst. Vad hände efter boksläppet och efter att jag gjort mina reflektioner?

En otroligt häftig upplevelse jag fick vara med om var att träffa Kungaparet, då de var på genomresa i Västernorrland. Kung Carl XVI Gustav och Drottning Silvia gjorde ett stopp vid Y:et tillsammans med Landshövding Berit Högman, då det var återinvigning av Y:et den 24 augusti 2021.

Tackvare att Dag Jonzon berättade för mig i förväg att de skulle komma, så for Lillis och jag dit. Tänk om jag kunde få några foton på dem men det är väl så mycket folk och säkerhetsavstånd så det är väl för mycket att önska, gick mina tankar innan vi for. Visste inte då att det skulle sluta med att jag fick överlämna ett signerat exemplar av min fotobok till Kungaparet. Frågade Hovmarskalken om jag fick möjlighet att träffa Kungaparet för att ge dem min fotobok och jajamänsann, det fick jag.

Vi hade ett samtal och Kungen var imponerad av min Veloped Ninja. Drottning Silvia "dubbade" mitt enbentstativ då hon vidrörde det och tyckte det var smart att jag hade det för min fotografering. Fotoboken tog Drottning Silvia tacksamt emot. 

Fotograf: Marie Zetterlund

 

Mitt fotograferande har utvecklats genom åren och det har även min kreativitet att skapa utskrifter och tavlor. De handrivna kanterna på det tjocka, strukturerade fine art pappret som jag limmade på foamboards gjorde verkligen mina bilder rättvisa, tycker jag. Men sedan fann jag det supertunna japanska pappret Awagami med långa kozo (mullbärstrån) fibrer i pappret, som ger en otroligt vacker struktur till motivet. När jag kom på att göra ramar av drivved och limma mina printade bilder på det pappret, och sedan hänga dem i ett fönster, föll ljuset så vackert igenom och skapade liv i tavlan på ett magnifikt sätt.

Jag fick möjligheten av Maria Åman på Söråkers Herrgård 2021 att hänga mina alster hos dem i en korridor intill receptionen. Kändes otroligt kul och hedrande! De första tavlorna var just de med handrivna kanter på foamboard. Efter nästan ett år fick jag en ny plats i korridoren som förbinder flygeln där restaurangen är. En kalasfin plats med och den mörkgrönbruna tonen på väggen gjorde sig jättefint till mina tavlor. Passade på att byta ut flera av bilderna.

Det var nu som jag kom på drivvedstavlorna. Fick hjälp av flera att få hem lämpliga pinnar som jag sedan torkade och limmade till ramar. Har hampasnöre med för upphängningen och stabiliteten. När jag berättade för Maria om min idé med att hänga drivvedstavlorna i varje fönster i korridoren och frågade om jag fick göra det sa hon; Men kör!! Det blir bra!

Testade första och det blev precis så som jag hade sett i mitt inre, att det skulle få bilden att harmoniera med ljuset, skapa lite mystik i varje tavla olika tider på dygnet.
 Fick höra av så många att de uppskattade mina drivvedstavlor och fått flera sålda. Så ärofyllt att de får bo hos sina köpare och värmer så varje gång jag tänker på det. Tack Alla!!

Det blev sen en tredje plats för mina konstverk och där har jag dem nu. Ni ser vart på de tre sista av bilderna. 

Tusen tack Maria för att jag får hänga hos Er!!!

Fick en ny korridor att ställa ut mina konstverk på och med ett rum som heter
Klingerfjärden så är det ju en klockrent rätt plats för dem.

När cirkusen kom till byn

Gissa om jag blev överraskad då jag såg en stor affisch om att det skulle bli cirkusföreställningar av Circus Popcorn på fältet intill Centrumvägen 56 helgen den 19-20 juli i somras. Det har mig veterligen aldrig skett tidigare.

Byborna vallfärdades till cirkusen och det var verkligen en trevlig, rolig och glädjefyllda cirkuskonster de bjöd på.

Tyvärr klarade min rygg bara av att se 1/4 av föreställningen så jag hann bara att se några få nummer med jonglören, clownen, de två shetlandsponny, styrkemännen och de busiga tjejerna. 

Det var en föreställning som passade barn som vuxna. 

Höghusbygget sätter igång våren -22 och jag har "första parkett" till att dokumentera hur husen byggs steg för steg. Spännande och imponerande! 

 

Mer bilder från byggprocessen  och de med lite extra finess och speciella bilder kommer i min fotobok. 

När sorgen plötsligt övermannade mig

Jag varnade i inledningen att det har hänt sorgliga saker med och nu skall jag berätta om det. För flera år sedan fick min kära mamma en cancerdiagnos, lungcancer utan att ha rökt ett enda bloss. Som den fantastiska kämpe hon är, tog hon sig igenom flera behandlingar och fick ny energi, vilket gjorde att vi kunde ses då och hon och hennes man Göte kom på flera besök från Järvsö. 

Genom åren hade vi även vår Tjejvecka då hon var här och vi hade det mysig på alla sätt och vis, gjorde roliga saker tillsammans. Men så blev hon sämre och sämre. Götes dotter Ewa med man körde hit dem ett par gånger så vi fick ses under några timmar, äta gott tillsammans och ha busiga samtal. 

Den 12 juli -21 satt hon på våran altan och blickade ut över Klingerfjärden. Vi skrattade och hade det härligt busigt! Visst märktes det att hon hade det kämpigt med blev trött men hennes busighet och glädje till att ses, gick det inte att ta miste på. När Ewa körde iväg med mamma och Göte kunde jag inte ana att detta var absolut sista gången vi sågs och att detta är den allra sista bilden på min älskade mamma.

De dagliga samtalen hade vi när jag gick morgonpromenaden utmed strandpromenaden och det var så skönt för oss bägge att få prata med varandra. Men så kom det ödesdigra samtalet fredagen den 27 maj -22. Mamma hade somnat in! Cancern vann till slut.

Som jag saknar dig, mamma! 💗Är så tacksam över ditt och mitt samtal på torsdagen där du sade att du älskar mig. Det bär jag med mig och jag pratar dagligen med dig på morgonpromenaderna fortfarande men nu kan jag bara höra din röst inom mitt inre. 
Är så tacksam över att jag brås på dig, mamma, med glädjen till livet, busigheten och kämparandan!

Min älskade mamma Inger 

Hitta stenen

Det var en rolig sommar som denna fantastiska konstnär skapade 2022. Den 17 augusti skulle jag gå ner till båthamnen och tyckte mig se något som låg på det gamla järnvägsfundamentet. Det var den första vackert dekorerade sten jag hittade på strandpromenaden!! När jag vände på den står det "f hitta stenen" och det gjorde jag kl.13:22 närmare bestämt. 

Detta blev en start på en spännande sten-letar sommar och en bit in på hösten. Om jag inte missminner mig fann jag 18 dekorerade stenar totalt på de mest varierande ställena. Den ena vackrare än den andra och många med härlig humor. Tyvärr vet jag inte vem den duktiga konstnären är än idag. 

Den 5 september tog jag med Lycka på den vanliga morgonsvängen. Kom ner till strandpromenaden och vid de två skyltarna om Söråker, vid Söråkers udde, låg det en sten. Jisses så förvånad jag blev då jag såg motivet, och rörd till tårar! Hittade den finaste stenen av dem alla, LYCKA!!! När jag vände på den så stod det att den var till mig. Ja, ni förstår att tårarna rann då. Tog med den hem och sedan dess ligger den på bordet i vårat vardagsrum.

Så kom snön och stenarna upphörde att dyka upp. När våren sakta tog bort snötäcket hoppades jag och många med mig att det skulle dyka upp nya dekorerade stenar igen. Men det gjorde det inte. Vem vet, kanske det gör så nästa sommar... 

Föreläsning på Folkan

16 mars i år hade jag en kalaskul kväll. Jag hade blivit uppringd av TIPU 90 Konstklubb i Timrå som skulle ha sitt årsmöte på Folkan här i Söråker. De undrade om jag ville komma och prata om mina bilder och mitt fotograferande. Vem kan motstå en sådan förfrågan, inte jag. ☺️

Det blev en 30 min föreläsning där jag visade ett bildspel med 25 bilder och hade även med mig 7 utskrivna bilder från strandpromenaden som ramade in scenen. Ja, jag fick vara i biosalongen och det var drygt 30 personer i publiken. Superkul!! 

Fick ett otroligt fint mottagande och många som öste beröm över mina bilder och hur jag skrivit ut dem som, de handrivna kanterna på pappret och hur intressant det var att lyssna på mig. Att få prata om fotografering var hur kul som helst. Vilken ynnest! 🙏🌻🌞

Känns som att det är dags att "knyta ihop säcken" för denna gången. Märker hur mycket som hänt sedan sist och jag vill inte att detta blir ett inlägg som mer blir till en roman i längd. Håller mig till ett litet axplock av händelser och ögonblick som jag känt lite extra för. Lär återkomma med många tillbaka-blickar i kommande inlägg törs jag lova så här inför jul.

Avslutar med en bild från en underbar dag då byns ungdomar vallfärdades till lägdan nedanför Agneta Andersson och jag höll mig på ”rätt” sida bakom kameran.
Det var den 1 juni 2022 när Mauri var i byn och träffade de legendariska grabbarna bakom det berömda uttrycket "bilen i hövvet", och döpte platsen till Lådbilsbacken, där Melvin och Gabbe körde lådbilen. Allt filmades av TV4 och sedan vann även den Youtube film "Bilen i hövvet" då det begav sig. Ett monument kommer att resas på den platsen som bevis på vinsten, men när är inte bestämt än.

Tack till er alla som läser min blogg!!