Nu grönskar det

Sedan jag skrev senast har mars blivit maj och snösmältningen har fått fram gräsmattan, vårfåglarna anlänt och vitsipporna blommar. Har även haft en "sommardag" med middag ute på altanen i gassande solsken. Några frostnätter och isande vind har motat bort våren för ett kort tag men nu hoppas jag att värmen snart är tillbaka igen. 

Det bästa som hänt sedan sist är att vi har kunnat ta några åkturer med bussen samt att jag varit nere till strandpromenaden två (!!) gånger. Gick kortaste vägen ner och bara för att stå vid början av promenadstråket någon minut, men jag var Där. Helt fantastiskt!!!
Känslan att stå vid korsningen Stallvägen - Söråkersgatan och titta ner mot Klingerfjärden var härligt bara det. Där hade jag inte stått sedan snön kom. Med sakta, målinriktade steg gick jag och Rollga ner för backen. Visste inte om jag ens skulle klara att komma ner hela vägen för jag skulle ju Hem med. Nu närmre strandpromenaden jag kom, ju mer bubblade glädjen inom mig. Kom på mig själv med att le som en clown från öra-till-öra. Jo, jag kommer att klara det! Det var nästan som att vinna ett OS-guld (ja, nu har jag ju inte gjort det men sett hur OS-medaljörerna skriker ut sin eufori och glädje över vinsten) då jag kom fram till starten av strandpromenaden. Var så nära att sträcka upp armarna i luften och skrika ut min glädje jag med. Det blåa, stilla vattnet välkomnade mig. Några skäggdoppingar gled fram över vattenytan och ett par strandskator flög in mot stenpiren. Solen letar sig fram emellan träden. Det var så vackert!! Denna vy är det som fått mig att orka vara inomhus hela vintern, längtan att komma ner hit igen och uppleva detta.
Stod ett par minuter och fyllde på min energidepå och kamerans minneskort med några bilder. Sedan bar det av uppåt igen, hem.

Nu är jag närmare den tanke jag har med denna blogg, att kunna gestalta och visa hur vackert det är i Söråker med mina bilder och dagliga iakttagelser med texter.

Vackra Klingerfjärden

Rester från sågverkstiden

Fika vid Bergeforsens vatten

Ut med hela strandpromenaden finns det informationsskyltar om de olika platserna från tiden under sågverksepoken. Det är Ingrid Meiton, Britt Stadin och Kerstin Jennehag som inhämtat bilder och skrivit texterna. Ett fantastiskt jobb de har gjort och det är så spännande och intressant att få om läsa om hur tiden var Då och de olika platsernas historia och om människorna.
Nu har det kommit upp en skylt på Nya delen av strandpromenaden. Den skylten finns i början från lekplatsen Röda torget sett.

Här står skylten

Massor att läsa

Jag har fått höra från en vän att hon är imponerad över att jag hittar så mycket att fota, trots (eller kanske tack vare) mina begränsningar. Särskilt under vintertid då jag "bara" har vyn mot Klingerfjärden och det inomhus att fota. Då brukar jag svara att det gäller att "se det lilla i det stora". Vi vet ju alla att tiden på dygnet och årstiden gör variationen på en plats oändlig. Ljuset ändras hela tiden och naturen målar om sitt konstverk för varje minut som går. Just därför brukar jag också "avslöja" mina smultronställen och platser som är vackra att fånga med linsen eller bara må gott att vara vid.
Att jag nu äntligen kan få komma ut på mina fotopromenader, eller det är ju inte bara för fotograferingens skull, mer för träningen men kameran är ju alltid med. När jag är ute och går så blir det alltid minst en bild eller kanske 10 som jag tar. Det finns alltid nått att avbilda. Som när jag var ute och gick min korta sträcka till lekplatsen och en bit ner på nya strandpromenaden med Kerstin Jennehag. Då vi kom tillbaka till vår brevlåda hade häggen precis börjat slå ut i sina knoppar. Fjärilarna flög från knopp till knopp och gottade sig. Jag fångade Vinbärsfuken som ville visa upp sig samtidigt som den grep tag om godiset.

Vinbärsfuks

Många undrar vad man får fota och inte. Är det verkligen tillåtet att fota människor och platser hur som helst?
Det finns ingen regel som innebär att du inte får fotografera på allmänna platser och då även de personer som befinner sig där utan att be om tillstånd, till exempel på platser som torg, parker och gator. Detta innebär att du alltså även får stå på allmän plats och fota in på privat område och sedan publicera verken, även om det finns personer på bilderna. Undantag från detta finns dock om publiceringen görs i samband marknadsföring eller om det strider mot PUL - Personuppgiftslagen (1998:204). (Det finns dock vissa speciella skyddsobjekt som du inte får ta bilder av, till exempel militära anläggningar då det är skyltat att fotografering inte är tillåtet.)

Jag brukar alltid att vilja ha OK från de jag fotar, antingen före eller efter jag tar bilderna. Gäller även om att få fota blommor på någons tomt t.ex. och till 99,9% får jag tillåtelse att både fota och gå in på tomterna utan att de är hemma. När det gäller fotografering av personer tänker jag att det skall vara en bild som jag är stolt över samt att det inte skall vara generande för den jag fotar.
Brukar sedan ge personen jag fotar eller ägaren till blommorna de bilder jag tar. Samt att de får möjlighet att även få utskrivna exemplar om de vill. En win-win situation helt enkelt. Jag får fota och de får bilder som de kanske inte annars skulle ha fått.

Häromdagen var granntjejen, Tatyana, ute och åkte lite skateboard i värmen som var då. Frågade henne om jag fick ta några bilder och till min glädje fick jag det. Jag brukar mest fotar snabba fyrbenta (hundar och katter) så att nu få en "tvåbening med fyrhjulsdrift" var jättekul och spännande. Fick en chans på mig när hon for fram emot mig. Snabbt ställa in de rätta inställningarna och sedan fokusering. Klick, klick, klick och bilderna blev till. Fotar ofta dokumenterande bilder men att få fota action är en helt annan grej. Nu kunde jag inte få fram farten eftersom hon for emot mig så därför ville jag ha bilder med speciell kontakt i.
För mig är dessa Girlpower. En bild som speglar nuet, en supertjej med telefonen som vapen.

Efter lyckan att kunna ta mig ner till strandpromenaden så har jag nu en lite sämre period återigen. Förhoppningsvis är det inte ett så att jag backar så långt tillbaka och snart kan komma ner dit igen. Har ju vitsippor inpå husknuten att fota och även en hackspett som väcker oss med sitt hackande på telefonstolpen ett parmeter från husknuten.
En dag i taget! Snart står jag nere vid strandpromenaden och ser på fåglarna där, njuter av solens blänk i vattnet och pratar med andra som är ute och går utmed strandpromenaden. Vi ses!