Söråker Amsen: februari 2020

Vilken fantastisk dag det blev! Så otroligt många som kom och vilka underbara kommentarer vi fick om våra bilder, Christer och jag.

Det var nog halvvägs in i andra 50x50 utmaningen som en fotoutställning kom på tal. Jag tänkte inte då på vad för typ av utställning vi skulle ha, mest att jag ville göra en tillsammans med Christer.
När han mot slutet av utmaningen sa att ”vi kanske skall ta bilder från vår utmaning” kände jag att det skall vi ju så klart. Där och då började både han och jag tänka på utställningen, hur vi skulle få en lokal att vara i och vilka bilder vi skulle ha med. Kontaktade Maggan på Folkan i november och hon tyckte om vår idé och skulle kolla om tid när utställningsväggen var ledig i början av 2020.

I väntan på ett datum strukturerar vi upp arbetet med urvalet av bilder, skapa info-blad och andra praktiska detaljer som själva upphängningen av bilderna och pappersval.

Efter många gallringar och osäkra val, kom jag till slut fram till vilka bilder som jag ville ha med. Nästa beslut var att fundera över hur de skulle visas som. Vi har en utställningsvägg som är
ca 11 meter att ta hänsyn till och har armeringsjärn som bilderna skall hängas upp på. Vilken storlek och antal vi skulle ha med? Så fort vi kommit fram ett steg blev det nya beslut att arbeta vidare med. Att arrangera och planera för en fotoutställning är verkligen inget som blir gjort på en enda kväll.
Vi hade drygt två månader på oss och det var inte många dagar som vi inte hade kontakt med varandra och pratade om utställningen. In i det sista var det småsaker och utskrifter att göra.
Vårt val av papper blev Hahnemühles Fine Art Paper Museum Etching med handrivna kanter och jag skrev ut samtliga bilder. Ett helt fantastiskt, tjockt papper för att få fram färger, nyanser och strukturer.

När så vernissagedagen kom var det med lite darriga ben jag gick upp till Folkan. Christer hade redan hämtat printarna och annat vi skulle ha med hemma hos mig. När jag nästan var framme vid Folkan kom jag på ”men min kartong med mina printar, gav jag dem till Christer”. Vad tror ni?

Så klart låg de kvar hemma och Christer fick fara en extra sväng och hämta dem.

Väl på plats hittade vi snabbt ett arbetsflöde för att effektivt få upp printarna, lägga fram material och förbereda oss för klockslaget 13 när vernissagen öppnar. Vår vän från Sundsvalls fotoklubb, Lennart Westerlund, anlände i god tid för att fota.

Maggan på Folkan hade gjort snittar, snacks och fyllt glas med alkoholfritt bubbel. Nu var vi redo!!

Tror varken Christer eller jag kunde drömma om hur många som skulle komma, för många var det som kom, och lokalen fylldes av folk vi kände som kom både nära och långväga ifrån. Kändes otroligt inspirerande och glädjande att få höra besökarnas intryck av våra bilder. Jag stod en stund och sög in atmosfären när folk minglade, pekade och samtalade sinsemellan.

Försökte prata med så många som möjligt de stunder jag stod uppe med min Veloped/rollator. Behövde vila ryggen titt som tätt och det gjorde jag i soffan som är precis i anslutning till utställningsväggen. Kände mig lite som en diva när jag låg där och blickade ut mot besökarna men tack och lov vet ju många att min rygg är som den är. Grannarna Linus och Sofie var där med sina två barn. Då passade jag på att få ha deras bäbis Vilja hos mig en stund i soffan. Det var mysigt.

De två timmarna som vernissagen höll på gick fort. Både Christer och jag vill säga till er alla som kom ett stort Tack!!! Ni förgyllde våran dag och vi kommer minnas dagen med glädje och värme.

Bilderna kommer att finnas uppe under vecka 7 och 8 så slink gärna in på Söråkers Folkets hus och titta på dem.
Nedan ser ni en drös med bilder från vernissagen och det är Lennart Westerlund @lawbild som fotat dem alla. Stort tack till dig, Lennart! <3