Återinvigning av nya isplanen lekplats Röda torget

Vilken fantastisk uppslutning det blev när  Jeanette Lundgren och jag fick idén att dra ihop barnfamiljer i byn och återinviga att isplanen, efter ca 30 år, finns på Röda igen.

Det var för ett par veckor sedan som jag såg att det snöröjdes på lekplatsens område där gruset blivit till gräs genom åren. Står i fönster och ser hur traktorn plogar bort snömassorna och jag tänker att de kanske behöver platsen för att lassa snö från andra platser i byn. Fast så var det ju inte. Timrå kommun kom med ena vattentanken efter den andra och såg till att gräsytan, som nästan är stor som en 7-mannaplan, nu skall bli till is. Känns helt fantastiskt och minnen kommer tillbaka hur det funnits en barack tidigare där man kunde byta om. Hittar även ett foto med Fredrik som 6-7 år med kompisen Robban och Patrick 9-10 år då de var ute på isen och stod vid ett hockeymål. Jag flyttade hit 1997 och den vintern fanns det inte någon is där. 

Robban, Fredrik och Patrick

Nu började flera med mig att glädjas åt att det återigen skall vara möjligt att kunna åka skridskor där.
Den 7 december uppmärksammade P4 Västernorrland detta och reportern Sara Halunen var på plats när kommunen var här spolade som bäst. Jag tassade ut och tog mig en pratstund med henne också men inte i radiosändning. 

Efter detta började funderingarna om att göra något event när isen var ok att åka på. Det är ju verkligen riktigt stor detta och när jag hör hur många som ser fram emot att få åka skridskor där så känns det än roligare att hitta på något. Jeanette Lundgren tog kontakt med mig och jag var med i hennes tänk på en gång. Gå ut med en inbjudan och fixa lite mys med marschaller, en brasa och att man tar med sig t.ex. varm choklad och något att sitta på. Vi bestämmer att det blir den 3:e Advent kl. 14:00. Responsen blir stor på en gång. 

Jag tassar bort till isplanen en stund innan 14 och ser att det redan är folk där. Är lite som bubblande champagne inombords i mig nu och det kommer att bli än mer go känsla för varje barn och vuxen som kommer. Jeanette har satt upp lite ballonger med och brasan sprider ett härligt välkomnande.

Som det toksnöre jag är (min vän Christer Hägglund som kallar mig det) så har jag tagit med mig min trumpet. Tänkte föra lite oljud med den för någon vacker fanfar kommer jag inte klara efter alla års frånvaro av spelande på den.  Min tuta som jag har på min Veloped Ninja tutar jag hejvilt med också så klart. 

Det kommer så många glada skridskoåkare i olika åldrar. Skratt och flams ljuder över isen. En och annan iskänning med baken förekommer med men det är bara "upp igen" som gäller. Underbart! Vilken glädjens dag! Vill passa på att tacka ALLA som kom dig och gjorde denna stund till något riktigt extra och speciellt. Ett varmt tack till Timrå kommun! Härmed förklarar vi isplanen på Röda för invigd!

Jag lägger in ett gäng bilder så ser ni hur roligt det var. Är helt övertygad om att det kommer att vara många, många som åker skridskor där under hela vintern. 

Man kan göra snöänglar med

Klart att jag lånar ut min trumpet 

Madeleine har med sig hunden Charlie och fikar med Jeanette

Nya tag med skrivandet

Det har nu gått mer än två år sedan jag skrev senast. Två händelserika år som gjort att skrivandet fick ta en paus. Nu känner jag mig redo att så smått dela med mig av mina betraktelser och händelser i mitt liv här i Söråker. Många har efterfrågat mina inlägg här på bloggen så nu kör vi! Känner direkt att det kommer att bli ett långt inlägg detta...  

Tittar lite i backspegeln, dels för att påminna mig själv men också för att berätta om min långa paus. Det har varit så otroligt många glädjefyllda ögonblick, händelser och aktiviteter men har även varit en hjärtkrossande sorg.

Jag vill dock fortsätta där jag slutade med om fotoboken. Den har verkligen betytt massor för mig och fått mig att nu vara igång så smått med att göra en ny om mitt kära Söråker. Denna gången kommer fotoboken att heta "Mitt Söråker utmed fjärden". Men nu rusar jag fort fram visst. Vad hände efter boksläppet och efter att jag gjort mina reflektioner?

En otroligt häftig upplevelse jag fick vara med om var att träffa Kungaparet, då de var på genomresa i Västernorrland. Kung Carl XVI Gustav och Drottning Silvia gjorde ett stopp vid Y:et tillsammans med Landshövding Berit Högman, då det var återinvigning av Y:et den 24 augusti 2021.

Tackvare att Dag Jonzon berättade för mig i förväg att de skulle komma, så for Lillis och jag dit. Tänk om jag kunde få några foton på dem men det är väl så mycket folk och säkerhetsavstånd så det är väl för mycket att önska, gick mina tankar innan vi for. Visste inte då att det skulle sluta med att jag fick överlämna ett signerat exemplar av min fotobok till Kungaparet. Frågade Hovmarskalken om jag fick möjlighet att träffa Kungaparet för att ge dem min fotobok och jajamänsann, det fick jag.

Vi hade ett samtal och Kungen var imponerad av min Veloped Ninja. Drottning Silvia "dubbade" mitt enbentstativ då hon vidrörde det och tyckte det var smart att jag hade det för min fotografering. Fotoboken tog Drottning Silvia tacksamt emot. 

Fotograf: Marie Zetterlund

 

Mitt fotograferande har utvecklats genom åren och det har även min kreativitet att skapa utskrifter och tavlor. De handrivna kanterna på det tjocka, strukturerade fine art pappret som jag limmade på foamboards gjorde verkligen mina bilder rättvisa, tycker jag. Men sedan fann jag det supertunna japanska pappret Awagami med långa kozo (mullbärstrån) fibrer i pappret, som ger en otroligt vacker struktur till motivet. När jag kom på att göra ramar av drivved och limma mina printade bilder på det pappret, och sedan hänga dem i ett fönster, föll ljuset så vackert igenom och skapade liv i tavlan på ett magnifikt sätt.

Jag fick möjligheten av Maria Åman på Söråkers Herrgård 2021 att hänga mina alster hos dem i en korridor intill receptionen. Kändes otroligt kul och hedrande! De första tavlorna var just de med handrivna kanter på foamboard. Efter nästan ett år fick jag en ny plats i korridoren som förbinder flygeln där restaurangen är. En kalasfin plats med och den mörkgrönbruna tonen på väggen gjorde sig jättefint till mina tavlor. Passade på att byta ut flera av bilderna.

Det var nu som jag kom på drivvedstavlorna. Fick hjälp av flera att få hem lämpliga pinnar som jag sedan torkade och limmade till ramar. Har hampasnöre med för upphängningen och stabiliteten. När jag berättade för Maria om min idé med att hänga drivvedstavlorna i varje fönster i korridoren och frågade om jag fick göra det sa hon; Men kör!! Det blir bra!

Testade första och det blev precis så som jag hade sett i mitt inre, att det skulle få bilden att harmoniera med ljuset, skapa lite mystik i varje tavla olika tider på dygnet.
 Fick höra av så många att de uppskattade mina drivvedstavlor och fått flera sålda. Så ärofyllt att de får bo hos sina köpare och värmer så varje gång jag tänker på det. Tack Alla!!

Det blev sen en tredje plats för mina konstverk och där har jag dem nu. Ni ser vart på de tre sista av bilderna. 

Tusen tack Maria för att jag får hänga hos Er!!!

Fick en ny korridor att ställa ut mina konstverk på och med ett rum som heter
Klingerfjärden så är det ju en klockrent rätt plats för dem.

När cirkusen kom till byn

Gissa om jag blev överraskad då jag såg en stor affisch om att det skulle bli cirkusföreställningar av Circus Popcorn på fältet intill Centrumvägen 56 helgen den 19-20 juli i somras. Det har mig veterligen aldrig skett tidigare.

Byborna vallfärdades till cirkusen och det var verkligen en trevlig, rolig och glädjefyllda cirkuskonster de bjöd på.

Tyvärr klarade min rygg bara av att se 1/4 av föreställningen så jag hann bara att se några få nummer med jonglören, clownen, de två shetlandsponny, styrkemännen och de busiga tjejerna. 

Det var en föreställning som passade barn som vuxna. 

Höghusbygget sätter igång våren -22 och jag har "första parkett" till att dokumentera hur husen byggs steg för steg. Spännande och imponerande! 

 

Mer bilder från byggprocessen  och de med lite extra finess och speciella bilder kommer i min fotobok. 

När sorgen plötsligt övermannade mig

Jag varnade i inledningen att det har hänt sorgliga saker med och nu skall jag berätta om det. För flera år sedan fick min kära mamma en cancerdiagnos, lungcancer utan att ha rökt ett enda bloss. Som den fantastiska kämpe hon är, tog hon sig igenom flera behandlingar och fick ny energi, vilket gjorde att vi kunde ses då och hon och hennes man Göte kom på flera besök från Järvsö. 

Genom åren hade vi även vår Tjejvecka då hon var här och vi hade det mysig på alla sätt och vis, gjorde roliga saker tillsammans. Men så blev hon sämre och sämre. Götes dotter Ewa med man körde hit dem ett par gånger så vi fick ses under några timmar, äta gott tillsammans och ha busiga samtal. 

Den 12 juli -21 satt hon på våran altan och blickade ut över Klingerfjärden. Vi skrattade och hade det härligt busigt! Visst märktes det att hon hade det kämpigt med blev trött men hennes busighet och glädje till att ses, gick det inte att ta miste på. När Ewa körde iväg med mamma och Göte kunde jag inte ana att detta var absolut sista gången vi sågs och att detta är den allra sista bilden på min älskade mamma.

De dagliga samtalen hade vi när jag gick morgonpromenaden utmed strandpromenaden och det var så skönt för oss bägge att få prata med varandra. Men så kom det ödesdigra samtalet fredagen den 27 maj -22. Mamma hade somnat in! Cancern vann till slut.

Som jag saknar dig, mamma! 💗Är så tacksam över ditt och mitt samtal på torsdagen där du sade att du älskar mig. Det bär jag med mig och jag pratar dagligen med dig på morgonpromenaderna fortfarande men nu kan jag bara höra din röst inom mitt inre. 
Är så tacksam över att jag brås på dig, mamma, med glädjen till livet, busigheten och kämparandan!

Min älskade mamma Inger 

Hitta stenen

Det var en rolig sommar som denna fantastiska konstnär skapade 2022. Den 17 augusti skulle jag gå ner till båthamnen och tyckte mig se något som låg på det gamla järnvägsfundamentet. Det var den första vackert dekorerade sten jag hittade på strandpromenaden!! När jag vände på den står det "f hitta stenen" och det gjorde jag kl.13:22 närmare bestämt. 

Detta blev en start på en spännande sten-letar sommar och en bit in på hösten. Om jag inte missminner mig fann jag 18 dekorerade stenar totalt på de mest varierande ställena. Den ena vackrare än den andra och många med härlig humor. Tyvärr vet jag inte vem den duktiga konstnären är än idag. 

Den 5 september tog jag med Lycka på den vanliga morgonsvängen. Kom ner till strandpromenaden och vid de två skyltarna om Söråker, vid Söråkers udde, låg det en sten. Jisses så förvånad jag blev då jag såg motivet, och rörd till tårar! Hittade den finaste stenen av dem alla, LYCKA!!! När jag vände på den så stod det att den var till mig. Ja, ni förstår att tårarna rann då. Tog med den hem och sedan dess ligger den på bordet i vårat vardagsrum.

Så kom snön och stenarna upphörde att dyka upp. När våren sakta tog bort snötäcket hoppades jag och många med mig att det skulle dyka upp nya dekorerade stenar igen. Men det gjorde det inte. Vem vet, kanske det gör så nästa sommar... 

Föreläsning på Folkan

16 mars i år hade jag en kalaskul kväll. Jag hade blivit uppringd av TIPU 90 Konstklubb i Timrå som skulle ha sitt årsmöte på Folkan här i Söråker. De undrade om jag ville komma och prata om mina bilder och mitt fotograferande. Vem kan motstå en sådan förfrågan, inte jag. ☺️

Det blev en 30 min föreläsning där jag visade ett bildspel med 25 bilder och hade även med mig 7 utskrivna bilder från strandpromenaden som ramade in scenen. Ja, jag fick vara i biosalongen och det var drygt 30 personer i publiken. Superkul!! 

Fick ett otroligt fint mottagande och många som öste beröm över mina bilder och hur jag skrivit ut dem som, de handrivna kanterna på pappret och hur intressant det var att lyssna på mig. Att få prata om fotografering var hur kul som helst. Vilken ynnest! 🙏🌻🌞

Känns som att det är dags att "knyta ihop säcken" för denna gången. Märker hur mycket som hänt sedan sist och jag vill inte att detta blir ett inlägg som mer blir till en roman i längd. Håller mig till ett litet axplock av händelser och ögonblick som jag känt lite extra för. Lär återkomma med många tillbaka-blickar i kommande inlägg törs jag lova så här inför jul.

Avslutar med en bild från en underbar dag då byns ungdomar vallfärdades till lägdan nedanför Agneta Andersson och jag höll mig på ”rätt” sida bakom kameran.
Det var den 1 juni 2022 när Mauri var i byn och träffade de legendariska grabbarna bakom det berömda uttrycket "bilen i hövvet", och döpte platsen till Lådbilsbacken, där Melvin och Gabbe körde lådbilen. Allt filmades av TV4 och sedan vann även den Youtube film "Bilen i hövvet" då det begav sig. Ett monument kommer att resas på den platsen som bevis på vinsten, men när är inte bestämt än.

Tack till er alla som läser min blogg!!