Inget vanligt porträtt

Igår, söndag, fick jag uppleva något fantastiskt som värmer fantastiskt gott i hjärtat än idag. Hade bestämt med min vän Christer att han skulle komma och hämta utskrifter som var både hans och mina till Difo-tävlingen. Då han kommer kånkar han på en väska, ett stativ med en monterad reflektor och raster på. Funderar "vad är det nu då??" och släpper in honom.

Under 14 dagar har han varit med i en "utmaning" där det gäller att en gång om dagen publicera en bild som han fotat med en brännvidd på 50mm under 50 dagar. Han som startade denna utmaning 50x50 heter Bert Stephani Det är den som Christer har tagit efter och nu tänkt att jag skall vara hans bild nr 15.
Jag står ju hellre bakom kameran men självklart ställer jag upp på detta. Får direktiv om hur jag skall stå och har fönstren mot Klingerfjärden bakom mig, reflektorn med blixt till vänster och sedan hundarnas fönster på höger om mig. Han säger att han har en idé om slutresultatet och vill att jag skall vara "som vanligt" men inte skratta för mycket. Nähäää! Tack i alla fall för att jag slapp vara allvarlig. Att inte le är supersvårt för mig så "som vanligt" känns lätt. Eller... Kommer på mig med att få upp smilbanden till öronhöjd flera gånger. Inte asgarva, Ann-Marie! Skärpning, säger jag till mig själv. Ett par bilder senare säger Christer att "där har vi den!".

Tänker inte mer på det utan vi fikar, pratar, pratar och pratar emellanåt pratar vi lite mer. Plötsligt inser vi bägge att det är läge för middag så Christer far hem. Sedan händer det!!
Jag ser att Christer under kvällen lägger in bilden och känner direkt "WOW" han har ju fångat Mig i bilden. Näe, han har inte retuscherat mig så jag är smal som en pinne, har den perfekta hyn och ett hårsvall som alla skulle haja till på. Christer har fått fram min personlighet.
Efter att jag tittat på bilden läser jag vad han skrivit. Det träffar mig direkt i hjärtat!

50x50, 15
Vän
Oftast skriver jag inte så mycket om mina 50x50-bilder, men idag känner jag att jag behöver ledsaga er i min tanke. Det här är min vän, Ann-Marie. Hennes liv styrs på många sätt av hur hennes skadade rygg mår och vad den låter henne göra. Det innebär att hon ibland i månader i sträck tvingas stanna inne, hemma. Trots allt det mörka finns det en väldigt positiv och ljus person där, med leendet nära till hands och som med sitt sätt är en inspiration för mig och många andra. Det var det jag ville visa med dagens 50x50.

Foto: Christer Hägglund

Nu slutar inte kvällen med det. Det tar inte lång stund efter att Christer lagt in detta som kommentarsfältet börjar att fyllas på  med inlägg. Tänker först inte på det men då jag börjar läsa den ena kommentaren efter andra känner jag hur mina ögon blir tårfyllda. Det är så mycket kärlek!!

Jag måste få dela med mig av detta, och känner att det bubblar i mitt hjärta nu med.

Så fint och varmt skrivet Christer ♥. Du är en omtänksam människa och det du skriver ger oss alla perspektiv på hur olika livet kan vara. För dom flesta av oss som livet bara rullar på utan daglig smärta. Och du Ann-Marie ♥ som har en positiv gnista som gör oss andra ödmjuka och en påminnelse om hur fort det allt kan förändras. Ditt pärlande skratt och energi inspirerar Ann-Marie :-)

Anette Sjödin

Ann-Marie, du är en stor inspiration för mig varje dag. Trots att jag aldrig har träffat dig personligen "på riktigt:))" så tänker jag på dig ofta. Jag tänker på din positiva livsenergi och på hur dyrbar vår tid är på jorden. Man vet aldrig vad som kan hända, inte ens 1 minut framåt i tiden. Därför är det så viktigt att ständigt vara tacksam även för vardagliga saker. Jag läser dina inlägg och känner din styrka rakt genom skärmen, en fighter är vad du är..och en godhjärtad sådan. Jag hoppas att denna lilla text på något sätt kan förmedla den beundran jag känner för dig och hur tacksam jag är för att våra vägar har korsats. Kram från mig och Aslan & gänget

Agneta Reimann

Så vackert foto på en så vacker god och innerlig vän till mig!!! Ann-Marie, vännen, bästa "bollplanket", min optimistkonsult och skönaste gapskratten......Kram!!!  <3

Karin Norlin

Håller med om alla positiva tankar o kommentarer om dig Ann-Marie. Även jag blir lyft och stärkt av att ha dig som min FB vän. Hoppas att jag också någon gång kan ge lite tillbaks. Stor kram 😍

Ove Sandeheim

Detta är några av de inlägg som kom in. Jag är så ödmjukt tacksam, glad och känner mig sååå otroligt glad över att ha så fina vänner. Alla som vet vad jag dagligen går igenom vet att det är lätt att se i moll men jag är en dur-tjej. Att kunna inspirera andra till att försöka förbise det jobbiga, onda och tunga för att göra det man/jag mår bra av istället.
Dessa kommentarer fyller mig med en sådan gigantiskt stor och varm energi. Nu känns det ännu viktigare för mig att inte låta rygguslingen, den onda kompisen i kroppen, får ta över. Jag vet att jag aldrig kommer att bli fri detta med ryggen, snarare att det blir sämre med åren men det kan jag inte tänka på Idag. Visst, de sämre dagarna kommer rygguslingen få mig däckad men då tar jag fram de här kommentarerna och samlar på mig positiv energi så jag kan komma tillbaka igen. Livet är fantastiskt!

TACK alla mina fina vänner! Ni för mig framåt i med- och motgång.
TACK Christer för ditt fantastiska porträtt av mig. 

TACK min fantastiska fru som alltid finns tätt intill mig! Lillis, du är mitt Allt <3