Nina, min vardagshjälte

Det har varit ett par omtumlande veckor som fortfarande sprider ett guldskimmer runt mig. Julen och nyåret har passerat och jag har sedan november varit inställd på att invänta våren innan jag kan komma ut igen. Så har det ju alltid varit sedan många år tillbaka, när snön och halkan kommer förblir jag inomhus. Rollatorn klarar inte att stödja mig på varken is eller genom lite snö ens. Hjulen fastnar i snön och på is blir det rutschkana. Den värsta tanke för mig är att ramla med rollatorn ute.
Men så plötsligt en måndagskväll händer något som jag aldrig kunnat drömma om. Det börjar med att jag skriver ett inlägg på FB om en fantastisk rollator som heter Veloped och klarar terränggående och undrar lite spjuveraktigt om ingen råkar ha lite pengar över. Jag tänker inte mer på det och pratar lite via inlägget med några som skriver. Pratar om allt från sponsring till LSS.
När jag tänker göra "kväller" kommer ett meddelande till mig.

Hej ”vännen” 
Vi har aldrig träffats IRL, men jag gillar dig skarpt och har uppskattat våra chattar, dina fina bilder och jag lider med dig när du inte får komma ut.
Jag är villig att vara donatorn! Här och nu! 
Tänkte beställa den tidigare som en överraskning, men det fanns en del val att göra som jag inte kunde utan dig. 
Gå in och kika på de valen som behövs göras och skicka till mig så beställer jag den till dig. 
No questions asked, no strings attached!
Fråga inget! Gört bara! 
Jag vill hjälpa!

Jag blev helt ställd och hade svårt att ta till mig vad som stod. Läste jag rätt ens? Skulle jag Få den fantastiska Velopeden? Visade Lillis texten och hon bekräftade texten och blev lika rörd och förbryllad som jag. Inte kunde jag ta emot en sådan fin gåva, det är för mycket. Men några samtal senare under kvällen så insåg jag att Nina verkligen ville ge mig denna och jag kunde se hur otroligt mitt liv skulle förändras tack vare henne.
Tre dagar senare hade jag min Veloped från Trionic i ett paket på altanen. Lillis hjälpte mig att få fast två stativ på den och jag döpte Velopeden till Nin(j)a efter min vardagshjälte Nina. Klippte ut guldbokstäver och limmade fast.

 

Stativen på plats

Ninja passar bra med då en ninja kan ta sig fram på mest svåraste ställen. Första turen med Ninja var fantastisk! Stabil, lättkörd och så stadig att gå med. Wow!!! Det blev kärlek direkt!
Tänk att plötsligt kunna komma ut när Jag vill och inte begränsad av ett hjälpmedel som inte klarar väderförhållandet, det är så otroligt och fantastiskt. Jag kan bestämma själv! Den känslan är så underbar och jag önskar att flera med mig skall få uppleva detta. Min dröm skulle vara att Hjälpmedelscentralen och alla landsting kunde ha dessa till oss som är i behov av rollatorer. Vilket fantastiskt liv alla skulle erbjudas att få uppleva. Att kunna vara ute och få frisk luft, vara social är en sådan stor del av välmåendet och så självklar för andra. För oss handikappade är det inte så men med Ninja är det en dröm så går i uppfyllelse.

Ute på lilla strandpromenaden efter att nysnö fallit

Inga problem att gå med Nin(j)a och jag är så lycklig

Hur jag ens skall kunna tacka Nina vet jag inte men att ge henne all kärlek och uppmärksamhet jag kan är ett litet sätt. Visa henne mina bilder från mina promenader med Ninja ett annat. Vi har ett mål att ses till sommaren och fiska tillsammans, ett intresse vi delar. Hon bor i Stockholm så det är ju inte bara att komma över på en fika.

Imorse var jag ner till båthamnen intill strandpromenaden för första gången en vinter på många år. Det var ett fantastisk ljus med solen precis kikade fram bakom trädtopparna och dimman som låg över Klingerfjärden. Det är dessa ögonblick och stunder jag vill fånga och nu har jag äntligen möjligheten. Livet är fantastiskt!
Tack Nina och tack till Trionic som skapat denna fantastiska terränggående Veloped!!! 

Tidiga skoteråkares spår ut på isen

Ser härligt ut

Tänk att jag står här!!! Med lätthet kan jag gå på den nyfallna snön.