Dimman lättar

Liksom morgondimman lättar över Klingerfjärden känner även jag att det är lättare idag än för en vecka sedan. Ryggen svara på träningen och jag har lämnat sovrummet under dagtid och det är sååååå befriande. Trivs jättebra i vårt fina sovrum men att få vara i vardagsrummet dagtid är underbart. Ljuset som flödar där och jag kan blicka ut över Klingerfjärden och följa hur ljuset ändras under hela dagen. Vackert!! Har till och med varit ute på altanen med gåbordet undet helgen. Jajamensan. Okej, var bara under några korta minuter men det var nog för att få frisk luft i lungorna. Aaaaaaaaah!

Här kan ni se ett bildspel jag skapat. Det är bilder jag tagit under oktobermånad 2015 och vyn är densamma som ovan: Klingerfjärden i oktober (visas via youtube) OBS! Med musik!

Ni vet hur det är när man inte får göra något som man helst av allt vill göra. Det handlar inte om att det är förbjudet, bara det att det inte går just när Du vill. Flugfiska på vintern till exempel funkar ju inte. Inte här i Norrland när isen ligger tjock.
För mig är det att jag inte kan vara i mitt "lekrum" just nu och inte varit på tre veckor.
TRE VECKOR!! Känns som en evighet men är ju bara en mycket kort tid egentligen. Det kliar i fingrarna att få arbeta med mina bilder och skriva ut bilder som vänner vill ha hjälp med. I mitt lekrum står min skrivare, min fantastiska bildskärm och alla andra leksaker till fotograferingen.
Varje dag kikar jag in i rummet längtansfullt från hallen och säger till mig själv, snart så. Det har gått tre veckor och jag är uppe i 12 minuter nu så snart kommer jag att klara stå statiskt vid skrivbordet en kort stund.
Visst, jag har en bärbar dator som jag skriver på nu men det går inte att arbeta med bilderna på den. Inte med en skärm som är vikbar och ändrar ljuset på bilden beroende av hur skärmen viks. Jo, jag vet. Låter väldigt pedantiskt men så är det. Jag är pedantisk när det gäller bilder. :)

Mitt lekrum

Ser ni högtalaren på skrivbordet? (Den andra är längst till vänster under bildskärmen.) En raritet som är helt suverän i att spela hög (!) musik ur. Inköpta på sent 90-tal och mycket bättre än de jag köpte flera år senare och som nu står ute på altanen. Förr var det kvalité och inte slit-och-släng-varor som nu och håller endast håller i ett år. Två i bästa fall... Vet att jag kanske överdriver lite men det bjuder jag på.

Eftersom kroppen inte vill som jag vill så bestämde jag mig i förra veckan att pausa med skrivgruppen. Jättetråkigt men att inte kunna vara med fysiskt och träffa dem känns som att jag inte är delaktig i alla fall. Visst kan de vara här med men just nu känns det viktigare att jag koncentrerar mig på min träning. Att sluta skriva exciterar inte för mig. Jag har mitt morddrama som utspelar sig här i Söråker att skriva om så skriva göra jag dagligen på något sätt. Som nu.... Skrivandet är en del av mig. Med dessa ord vill jag önska Dig, du som läser detta just nu, en fantastisk dag/kväll/natt/morgon. Helt beroende av när du läser detta så klart. Tack för att du läser och följer mig!