Strandpromenaden i Söråker

Denna vackra plats, Söråker, som jag kommit att älska som den bästa orten att bo i.
Flyttade hit 1997 då kärleken förde mig bort från storstadsdjungeln Stockholm till fantastiska Söråker, och inget kunde var mer rätt. Jag har alltid varit en person som trivts bäst med mossa och skogsmark under fötterna. Om det inte var fotbollsplanens gräs eller grus så klart. Fotbollen hade en stor plats i mitt liv fram till jag var runt 24 år som aktiv och därefter som tränare.

När jag först kom till Söråker blev jag som förälskad i människornas värme och vilja att prata med mig och säga ett "hej" då våra vägar korsades. Något som var helt utopi i Stockholm och inte var det bättre i förorten jag bodde i, Handen. (Senare blev det Haningen.) Om jag sa ett "hej" så tittade helst personen åt ett annat håll eller tittade tomt på mig som om jag var en utomjording.
Här i Söråker kunde kassakön i ICA vara dagens höjdpunkt. Det var där man samtalade med varandra och fick höra lite skvaller och allmänt "viktig" information. Här gällde ingen snabbkassa i högt tempo inte. Det gillade jag och nog är det så än.

Till sommaren är det 20 år (!) sedan jag flyttade hit och Söråker känns som Min hemort. Lillis brukar ofta säga att jag känner till folk och platser mer än vad hon gör, och då har hon bott här sedan tidigt 80-tal. Men det kan finnas en enkel förklaring till det. Söråkers strandpromenad är en och även att jag är (obotligt) social och gillar att prata med folk samt är intresserad av bygdens historia.

Jag har varit och är som en evig vandrare här i byn. Älskar att flanera/spatsera/promenera och sedan min ryggskada gjorde mig mer och mer handikappad är promenaderna min träning samt "lisa för själen".

Tidigare år for Lillis och jag ut med hundarna till Åstön för att promenera med dem där samt njuta av en äggmacka och kaffetår. Ju mer ryggen krånglade, ju färre blev tyvärr resorna dit.
2012 hjälpte Timrå kommun mig på traven lite då de gjort klart Strandpromenaden utmed Klingerfjärdens strandremsa från Delta terminalen bort till reningsverket i Strand. (Informationskarta över rekreationsområdet) En sträcka på 2,5 km slingrig grusstig med belysning.
Hela strandpromenaden är fullt av "smultronställen" och jag hade ett särskilt strax intill båthamnen. Två vackra träekor som slets sönder mer och mer för var år som gick. Dessa båtvrak följde jag genom åren i alla årstider och olika tider om dygnet.
Att få gå utmed promenadstråket är lika berikande varje gång jag går. Alltid med kameran som sällskap och med åren utrustades Rollga så jag kunde ta med mig olika objektiv och sedan även spände fast ett enbentstativ. Jag såg fram emot dagens promenader och även om jag bara kunde gå en liten bit så var det gott nog. Det var och Är en av det bästa motivationerna för mig till att träna varje dag och se mening med träningen. Tack och lov har jag utsikt över Klingerfjärden så min fotograferings-nerv får sitt även om jag inte klarar att komma ner till strandpromenaden under framför allt vintern.Tänk om kommunen kunde ploga lekplatsen "Röda torget", då skulle jag kunna komma ner jag med via den nya delen av strandpromenaden. Varken jag eller rollatorn klarar att gå i snö. Liksom många andra med barnvarnar och rollatorer för den delen. Träningen på gåbandet fortsätter och jag längtar till våren när vägarna blir farbara även för mig.

På strandpromenaden är jag nästan aldrig ensam. Det är oftast någon där som kanske bara hejar på mig eller stannar för en pratstund. För några år sedan gick jag ungefär vid samma tid på förmiddagen. Då råkade jag på en man som gjorde detsamma. I början blev det bara ett hej men snart stannade vi och pratade några minuter. Han hade trots allt ett tränings-/promenadtempo som jag inte ville störa. Ofta såg han mig stå och blicka ut över Klingerfjärden och kameran i högsta hugg. En gång stannade han och frågade, vad ser du Nu då?? Då tittade jag mot en rad med björkar i höjd med Nya Söråkersgatan. Han tyckte nog inte att det fanns något märkvärdigt att se just där. Då berättade jag att han skulle bara se ett litet utsnitt, att det var björkarna och ljuset mot dem som var i mitt fokus. Men oj! Ja, det var ju fint, blev hans svar. Det gäller att se det lilla i det stora. Varje timme har sitt ljus, liksom varje dag och årstid. Finns ju nått att fota och se varje gång jag är ute och går. Inte säkert att det är ju hela panoramat ut mot Klingerfjärden som är det vackraste just då.

Nu när vintern håller mig borta från strandpromenaden, är det bilderna jag tittar på och visst får det mig att längta mer.
Här nedan får ni ett axplock av de jag tagit genom åren och jag vill med dem visa vad strandpromenaden har att erbjuda. Inte bara vackra bilder på vyn alltså utan "praktiska" bilder på hur det ser ut där. Att det inte finns direkta vinterbilder har ju sin förklaring.

Ser det inte inbjudande ut så säg.

Hela promenadstråket är utmarkerat här

Jag tar provsitter en av bänkarna

Historiska platser finns beskrivna på skyltarna utmed
hela strandpromenaden

Hunden Lilly vill ha grillkorv. Finns många grillplatser.

Mina kära bårvrak som inte finns längre. 

Intill båthamnen en varm och stilla dag

Hämtat näten och rundar Söråkers udde

Vintern är vacker vid Söråkers udde

Höstljuset var fantastiskt vid båthamnen 2014

Denna brygga med båt finns vid första stenpiren från
Delta terminalen och Söråkers udde sett.

Vacker vy från båthamnen mot Strand

Denna första delen av strandpromenaden har jag fotat
mest eftersom jag inte klarat gått så långt alltid.

Här känner ni igen er som bor vid Sörvik mot Strand. 

En bänk bortom båthamnen mot Sörviksgatan

Människa som hund trivs att gå här

Nya delen av strandpromenaden vid lekplatsen "Röda Torget"

Motionären på strandpromenadens nya del

Bänken vid Strand

En vinglig flanör jag är